header-inomhusmiljo

Inomhusmiljön

Avjämningsmassor används för att göra ett ojämnt underlag tillräckligt jämnt för att möjliggöra applicering av golvbeläggningen. Eftersom avjämningsmassan ligger under golvbeläggningen kanske du undrar var det har att göra med inomhusmiljön? Ganska mycket faktiskt.

De senaste årtiondena har det hänt mycket kring inomhusmiljöer. Det har upptäckts att i många byggnader där människor har klagat över hälsan kan man relatera detta till byggnaden. Hälsoproblemen har getts ett gemensamt namn, ”sjuka-hussjukan” (förkortas ofta SBS efter engelskans sick-building syndrome), men det är ganska uppenbart att det inte bara finns en enda anledning till problemen. Faktum är att mycket lite är känt om de medicinska påverkningarna bakom SBS. Därför har man försökt att hitta statistiska bevis av troliga orsaker. Ett sådant problem som har pekats ut är aggressiv fukt i byggnader.


Webers avjämningsmassor – Positivt för inomhusmiljön

Avjämningsmassor kan ha ett mycket stort inflytande på inomhusmiljön. Det värsta fallet som känns till är användningen av produkter som innehåller kasein i Skandinavien runt 1980. De orsakade vitt spridda hälsoproblem, SBS.

För att minimera risken för att en avjämningsmassa bidrar till förorening av luften inomhus kvalitetssäkras de enligt både svensk P-märkning, den finska M 1 klassificeringen och tyska EMICODE EC 1. Samtliga begränsar produktens primära emissioner.

För att minimera risken av sekundär emission från alkali-angrepp på bindemedel och ytbeläggningar ska produkten uppfylla klass AN 1 enligt ”Branschstandard för emissionsmätning hos sammansatta golvkonstruktioner” från Golvbranschens Riksorganisation, GBR. Om fuktnivån för golvkonstruktion överstiger 85 % RF krävs dokumentation som visar att detta är godtagbart även under längre tidsperioder. Sådan dokumentation kräver bl.a. testning av sekundär emission under lång tid.

Avjämningsmassor som uppfyller dessa kriterier kan sägas inte bara minimera risken för dålig påverkan på inomhusmiljö utan även vara positiv för inomhusmiljön då alternativet att inte använda dem är att applicera ytbeläggningen direkt på betongen där risken är ännu större att sekundära emissioner inträffar.

Mer info:

Mer info om Kasein & Avjämning

Avjämningsmassor som innehåller kasein

Nu till avjämningssmassors roll för inomhusmiljö, exemplet med avjämningsmassor som innehåller kasein är väldigt illustrativt. Under sent 1970-tal introducerades en ny sorts avjämningsmassa i Skandinavien. Istället för manuell avjämning av underlaget med ett mer degliknande bruk introducerades nya material med självutjämnande egenskaper. Arbetskapaciteten kunde vara 10 gånger de manuella metoderna och därför tog de nya metoderna över marknaden väldigt snabbt. Marknaden var mer eller mindre alla nya byggnader, vilket innebar att flera miljoner m2 per år av självutjämnande massor användes i början av 1980-talet.

Men det fanns ett problem som ingen hade tänkt på. En tillsats kallad kasein var det som utgjorde själva avjämningseffekten. Den extraheras från vanlig mjölk och består av aminosyror. Problemet var att kasein inte är stabilt i de flesta alkaliska miljöer som orsakats av cementen. Den bröts ner och den processen frigav ammoniak men även illaluktande aminer. Detta borde ha upptäckts på byggplatserna men ingen lade märke till det. Det finns så mycket som luktar på en byggplats…
De första tecknen på att någonting var fel kom redan 1980 när huvudproducenten av korkplattor upptäckte svarta kanter på plattorna i en omfattning som ingen hade sett förut. Ett år senare upptäcktes en liknande svärta på ett parkettgolv. Då det var känt att ammoniak svärtar garvsyra i ek var det naturligt att leta efter ammoniakkällor i golvkonstruktionen. Så fokus hamnade på den nya avjämningsmassan som innehöll kasein. Lösningen var att undvika korkplattor på avjämningsmassa med kasein och att skydda ekparketten med hjälp av plast.

Men problemet var inte över. Frågan om SBS gavs mer och mer uppmärksamhet. En forskningsgrupp hävdade att orsaken var bakterier som levde av kaseinet men den teorin bevisades vara falsk. Andra idéer var mögel på baksidan av golvbeläggningen och ännu en annan idé var emissioner från alkohol, 2-ethylhexanol från nedbrutna mjukmedel i PVC (mer om det senare). Men 1983, kunde man se ett mönster som visade att det fanns en koppling mellan avjämningsmassa som innehöll kasein och SBS. Detta mönster var av statistisk natur. Det var inte känt – och är fortfarande inte känt – vilken mekanism som orsakade hälsoproblemen.
Vid granskning av den statistiska bevisningen slutade de ledande tillverkarna i Sverige att använda kasein och som ett resultat sjönk uppkomsten av SBS markant. Detta är naturligtvis ännu ett bevis för att kasein hade någonting att göra med SBS. Andra utflytsföreningar ersatte kaseinet och nya formler utvecklades.

Läxan vi fick från historien om kaseinet var att fokusera på emissioner och huvudsakligen se till att produkterna inte utsöndrar ammoniak. Ett officiellt godkänt system introducerades där dessa saker reglerades.

Detta kan verka vara ganska betydelselöst med tanke på att det var länge sedan, men vi på Weber tycker att historien är värd att berätta eftersom många producenter ute i världen fortfarande använder kasein. De kanske inte har hört om Skandinaviens erfarenheter eller så tror de inte på den. Det förtjänar att nämnas att kostnaden av att återställa golv med avjämningsmassa innehållandes kasein har stigit till flera miljoner euro över åren.